Yttervärlden och dess existens

Många menar att vi lever i två världar. Dels har vi vår tankevärld, alltså vår egen, personliga, inre uppfattning av världen, dels har vi yttervärlden, alltså den fysiska värld i vilken vi lever och agerar. Detta är en ganska enkel och på många sätt fullt tillräcklig världsuppfattning. Det finns ingen anledning att göra det hela mer komplicerat, eller? Jo det finns det! Det här är filosofi, och kan vi göra saker och ting mer invecklade så gör vi det. Och just uppfattningar om världen och dess beskaffenhet är en av de mest centrala spörsmålen inom detta ämne, som sysselsatt och sysselsätter stora mängder människor. Låt oss ansluta oss till deras skara…

Vad är yttervärld? Vad är verklighet? Är världen fysisk eller en psykisk konstruktion? Är vår uppfattning om det yttre korrekt, eller förvrängs vår uppfattning av olika anledningar. Finns det en verklighet eller flera? Återigen, lika många svar som det finns människor. Det finns olika sätt att se på och definiera yttervärlden. Olika modeller som filosofer (och andra) lagt fram genom tiderna, i försök att strukturera och förenkla vår uppfattning. Dessa är bland andra:

Naiv realism, det vill säga verkligheten är som vi uppfattar den i våra varseblivningar, våra sinnesintryck. Mycket subjektiv. Vi har redan diskuterat detta. Mina varseblivningar skiljer sig garanterat från dina, etc… Har vi då sju miljarder verkligheter? Hur skall vi förhålla oss till detta? Den naiva realismen är enkel, men lämnar väldigt många ”luckor”, inte minst i beslutsammanhang, då man måste fastställa vissa konstanter. Om man åberopar en naivrealistisk världssyn måste man också vara beredd att kompromissa, eller välja att bortse från alltför subjektiva bedömningar

Kritisk realism (Locke), det vill säga det finns en yttervärld, helt oberoende av medvetande över huvud taget. Även om vi inte skulle finnas till skulle det ändå existera en yttervärld. Hur vet Locke det? Jo, denna verklighet, till skillnad mot illusioner och hallucinationer, uppfattas av alla närvarande personers varseblivning, den har en permanent existens. Kanske är det en massillusion? Men finns detta fenomen? Lider vi alla av samma förvirring? Inte troligt, men inte omöjligt, eller?

Vissa förnekar yttervärldens existens, oberoende av något medvetande. Medvetandet i sig är dock nödvändigt för yttervärldens existens, yttervärlden beror på medvetandet. Detta kallas kunskapsteoretisk eller subjektiv idealism, eller fenomenalism (materiella ting är komplex av ”sinnesdata”). Allt existerar endast för att vi upplever det. Innebär detta att sådant vi inte upplever inte existerar? Och då vi upplever ”konstiga” saker, existerar de då? Här kan vi diskutera upplevelser utifrån förnimmelser, och då ställs vi åter inför frågan kring förnimmelsernas säkerhet. Kanske räknas vissa förnimmelser men inte andra?

Vilka förnimmelser kan då räknas? Enligt Berkeley, är Guds förnimmelser vår yttervärld. Den enda yttervärld som existerar är gud och själarna. Allt annat är illusion… Berkeley var strängt religiös (biskop faktiskt), varför hans mening att gud är en förutsättning för yttervärlden, eller verkligheten över huvud taget, kanske inte ter sig så underlig. Frågan är hur han ställde sig till de ovan nämnda illusionerna. Var de också beroende av gud? Tillåter gud illusioner?

Hume, å andra sidan, menade att förnimmelser av Gud och jaget inte existerar på riktigt. Man ser sig själv bara som ett knippe intryck och minnen, utan ett verkligt ”jag” bakom. Denna teori kan verka pessimistisk, men överensstämmer tämligen väl med en helt materialistisk världsbild i övrigt. Allt är fysik. Eller åtminstone upplevelsen av fysik… Hume ifrågasatte gärna religionen, och hans åsikter skapade ovilja från kyrkan. Den materialistiska världsbild han talade för är den vanligaste bland ateister, både på ett individuellt och på ett kollektivt plan.

Immanuel Kant, i sin tur, förespråkade en kritisk idealism, och menade att det visserligen existerar en yttervärld, men då vi bara tar del av den genom våra sinnen, vilka vi inte kan lita på, kommer vi aldrig att förstå verklighetens sanna väsen… Oavsett om vi äter det röda eller blå pillret…

Slutligen: Solipsismen, vilken menar att allt bara existerar i mitt medvetande, allt är min egen dröm. Denna idé är nog vanligast bland grubblande tonåringar, mentalpatienter och folk som nyttjat någon form av drog (detta lite elakt, jag vet, men det regnar ute…).

Alltså…

Descartes: Medfödda idéer

Locke: Materiell yttervärld

Berkeley: Gud och själarna

Hume: Bara en massa intryck, inget verkligt…

Kant: Yttervärden finns men vi kommer aldrig att förstå den.

Uppgift:

Försök, utifrån vad vi gått igenom, beskriva din egen syn på verklighet. Vilka grunder lägger du din verklighetsuppfattning på? Ge exempel, diskutera, orera fritt, ordet är ditt. Detta skall ske skriftligt och lämnas in, samt diskuteras i klassen. Omfånget bör vara minst en A4, max tre A4, Times New Roman, tolvpunkters, en och en halv rads avstånd.