tisdag 25 oktober 2011

Språkfilosofi I

Förutom en tendens att fundera kring verkligheten och vad sann kunskap är, kan ett utmärkande drag hos människan vara användandet av ett språk. Vi är utan tvekan, åtminstone så vitt vi vet, den organism som har störst kapacitet att förmedla oss till andra av vår sort, och som också utnyttjar denna (Kapaciteten alltså, inte andra av vår sort. Eller jo, de också.). Med risk för att verka tjatig, det finns naturligtvis andra arter vilka använder språk för att kommunicera: Apor, olika varianter av havsdäggdjur, fåglar etc., använder alla olika former av kommunikation, vilka i en filosofisk definition skulle kunna klassas som språk. Detta kan givetvis diskuteras, men då måste man först definiera vad språk faktiskt är.

Flera definitioner av språk är tillgängliga, vilka påvisar vilket vitt begrepp språk faktiskt innebär:

Till att börja med har vi naturligtvis det talade språket, den kanske vanligaste definitionen, men också oerhört varierad.

Vidare följer det för oss ”civiliserade” människor så viktiga skriftspråket, unikt i sin funktion att lagra information. Till skriftspråk hör också matematiska formler och liknande. En vanlig villfarelse är att skrift förutsätter tecken på en plan yta, en något för snäv definition. De olika system av knutar eller pärlor vilka dominerade på de amerikanska kontinenterna före spanjorernas ankomst är goda exempel på skrift utan vare sig penna eller papper.

Inom språkkategorin kan också placerar människans gester och liknande, det vill säga kroppsspråket, samt olika former av signaler, målningar, klädkoder, ritningar och kartor, för att ge några exempel. De senare sätts dock ofta vid sidan av språket, i kategorin teckensystem. Det beror på hur generös man vill vara i sin definition.

Symboler och signaler

Språket och liknande teckensystem består av tecken, vilka i sin tur består av symboler eller signaler.

Symbolen har en innebörd, vilket gör att man via symbolen kan framföra information eller diskutera något, även när det intressanta objektet inte är närvarande. Ordet hund är till exempel symbol för arten hundar.

Signalen har en utpräglad praktisk funktion och är i regel begränsad i tid och rum. Det som signaleras brukar, när signalen ges, finnas i närheten. En uppskattande vissling brukar således oftast genomföras då en representant för det motsatta (eller samma, här har vi inga fördomar) könet kommer gående. Signaleras detta alltför långt innan kan den signalerande ofta betraktas som extremt hoppfull, signaleras för långt efter verkar den signalerande antingen oerhört sen i reaktionen eller kanske osäker på vilken planhalva han eller hon spelar.

Tölpar!

Ord kan vara både symboler och signaler, dock sällan vid samma tillfälle. ”Statsministern” kan till exempel användas i en lärobok i statsvetenskap. Då är ordet en symbol. I ett annat sammanhang, då till exempel olika riksdagsmän står och skvallrar om sin nye chef och denne just kommer in i rummet, är ”statsministern” en signal som skall påkallas uppmärksamhet om att denne nu finns inom hörhåll.

Semantik

Läran om språket kallas semantik, från grekiskans semainein, vilket betyder ungefär ”ge tecken”. Semantiken kan vara antingen lingvistisk eller filosofisk. Den lingvistiska semantiken behandlar främst betydelser och förändring av betydelser hos ord. Filosofisk semantik innebär analys av semantiska termer, det vill säga de termer som åsyftar relationen mellan tecken (ord, namn etc.) och det som betecknas av detta. Semantiska termer är: Tecken, betydelse, mening, språkfunktion, konnotation och denotation, samt även sanning.

Termen mening kan orsaka problem, något som uppmärksammats och studeras inom semantiken. Ofta förekommer ett missförhållande mellan ord och ting, då ett ord ofta kan betyda flera ting, och ett ting kan betecknas av flera ord. Detta kan leda till förvirring, missuppfattningar och även rena strider om ord.

Ofta används till exempel ordet semiotik som liktydigt med semantik, trots att det finns en tydlig skillnad. Semiotik (Gr. Simeon, tecken) handlar ofta om en mer övergripande teckenteori än semantiken, och visar lika stort intresse för andra system som för det talade eller skrivna språket. Ej att förväxla med semiologin, vilken inte är filosofisk utan snarare en kultur- eller samhällsvetenskap.

Ord och begrepp

Det är viktigt att skilja mellan oret och det begrepp det åsyftar. Ofta finns det flera ord till samma begrepp (synonymer). Om man dessutom börjar räkna in andra språk, ökar mängden ord för samma begrepp enormt (människa, Mensch, human, humain, och så vidare…).

Samtidigt kan ett och samma ord uttrycka flera olika begrepp. Sådana ord kallas homonymer, och kan exemplifieras med ord som bok, hov, bila, tåg och så vidare. Ofta stavas de lika, men uttalas olika, varpå de kallas homografer. Ett resonemang skjuts snabbt i sank om man som sändare inte håller reda på ordens flertydighet eller mångtydighet.

Denotation och konnotation

Ordet hund denoterar, det vill säga åsyftar, begreppsomfånget hund eller alla individer av arten hund. Dessa, hundarna alltså, utgör ordets referens. Ordet konnotation innebär alla de egenskaper vi anger för att beskriva arten hund, till exempel skäller, rovdjur, viftar på svansen när de är glada etcetera. Ett ord har ofta flera konnotationer och till dessa flera svarande denotationer. Förutom den definierande konnotationen har ord ofta en emotiv, alltså känslomässig sådan också. Ett ord som misshandel skulle kunna definieras som ”individ eller individer med överlägsen fysisk kapacitet åsamkar en eller flera med lägre sådan skada och smärta”. Alla som har utsatts för misshandel skulle nog lägga in lite mer i definitionen, till exempel skräck och maktlöshet. Föga förvånande är den emotiva konnotationen av ord i princip lika varierande som individer.

Ett problem uppstår kring denotation och konnotation: Vissa ord har en tydlig konnotation, men ingen denotation, till exempel fantasiskapelser och liknande. Samtidigt finns det ord som har denotation, men som saknar konnotation. Dessa är till exempel egennamn, vilka kan denotera alla varelser som fått detta. Det finns utöver detta ingen som helst beskrivning av individen i övrigt, bara ett namn kan inte ingå i en personbeskrivning. Naturligtvis finns det undantag, då vissa egennamn kan beteckna vissa egenskaper: ”En riktig Hitler” om någon riktigt otrevlig, eller ”värsta Romeon” om en osedvanligt snygg kille, till exempel.

1. ”Olle”

Denoterar Konnoterar

Alla som heter Olle Konnotation saknas.

2. ”Drake”

Denoterar Konnoterar

Denotation saknas, det finns inga drakar. Fantasivarelse, ödla som sprutar eld

3. ”Reptil”

Denoterar Konnoterar

Alla reptiler som finns. Växelvarma ryggradsdjur vilka lägger ägg.

Finns inte, tyvärr. Eller inte tyvärr förresten.

Övning: Språk, symboler och signaler

Denna övning går ut på att du skall diskutera olika språkliga former, olika symboler och olika signaler. Sök varianter i samhället, på gatan, i hemmet, på televisionen eller andra sammanhang. Beskriv ett par exempel ur varje kategori, och diskutera vad de innebär generellt, för vissa grupper och för dig som individ. Kan vissa språkliga former, symboler och signaler betyda olika saker för olika människor? Diskutera. Försök att vara så varierad som möjligt, och försök att vara tydlig i dina beskrivningar. Ofta kan detaljer ha en stor och viktig innebörd.

Och vad fan signalerar du?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar