Filosofiska personporträtt: Descartes

René Descartes föddes i centrala Frankrike år 1596 under tämligen välbärgade förhållanden. Han fick sin grundläggande utbildning på den berömda Jesuitskolan Collège Royal i Anjou, och gick sedan vidare för att studera juridik vid universitetet i Poitiers. Efter avlagd examen (År1616. Tjugo år och färdig jurist. Det ni!) flyttade han till Nederländerna för att utbilda sig på militärhögskola där.

I Nederländerna blev han alltmer intresserad av modern fysik och matematik. Enligt honom själv skall han under denna period i en dröm fått insikten om den rena kunskapen, som han menade vilade i matematiken.

Descartes reste en hel del i Europa, dels privat, dels ”i tjänsten”. Det stora krig som kom att kallas det trettioåriga kriget rasade som bäst, och med sin militära utbildning i ryggen deltog naturligtvis även Descartes. Under sina resor tog han del av olika vetenskapsmäns och tänkares idéer, och började även formulera sina egna uppfattningar.

Då han slutat kriga började han på allvar ägna sig åt att skriva filosofiska verk. Han hade tagit till sig Kopernicus astronomiska idéer, vilket syns i hans texter, och även ledde till att flera inte fick publiceras i det katolska Frankrike. Den påvliga kyrkan satte som bekant inte stort värde på vetenskapliga nyheter under denna tid, vilket inte minst visats i tydlighet under rättegången mot Galileo Galilei. Ointresserad av att dela Galileis öde, flyttade Descartes år 1628 till Nederländerna. En tankemässig liberalism rådde i dessa områden, varpå Descartes kunde arbeta och verka i fred och ro.

Descartes hade mycket stora och goda kunskaper inom flera ämnen. Förutom filosofi var han framstående inom matematik och fysik, och behärskade även musik. Han skrev flera böcker, vilka ofta beskrivs som mycket välskrivna, nästan dramatiska, trots sitt kanske enligt många ”torra” ämne. Tidigare filosofer hade i mångt och mycket baserat sina resonemang på metafysiska antaganden, men Descartes bröt med detta då han menade att om man skall diskutera tingen måste man först diskutera vad vi över huvud taget vet, och kan veta. Descartes krävde säkra kunskapsfundament, vilket han lägger fram i sitt rationalistiska tankemönster.

Descartes rykte och skrifter spreds, och han blev lite av en kändis. En som fick upp ögonen för honom var Sveriges drottning, Kristina. Hon var själv intresserad av filosofi, och bjöd in Descartes att bo i Stockholm för att kunna underhålla och undervisa drottningen. Descartes var inte speciellt intresserad, men efter ihärdiga inbjudningar gav han med sig, och flyttade från en tämligen bekväm tillvaro till det kalla, dragiga slottet Tre Kronor i Stockholm i ”isens, björnens och klippornas land”.

Descartes hälsa hade aldrig varit stark, han hade varit sjuklig sedan barnsben. Att utsätta sig för det bistra skandinaviska klimatet (det var dessutom kallare då, en liten istid), samt drottningens nycker (han kunde bli väckt klockan halv fyra på morgonen och vara tvungen att gå till drottningens gemak, bara för att hon vaknat och känt sig sugen på att diskutera filosofi…), blev för mycket för Descartes. Efter bara några månader insjuknade han i lunginflammation, och avled den 11/2 år 1650. Snyggt jobbat, Kristina!

Flera av de filosofiska tankar Descartes utvecklade är än i dag i högsta grad aktuella, hans rationella modell för kunskap åberopas fortfarande, även om empiristiska metoder kanske dominerar. Descartes kan utan tvekan räknas som en av de största, och hans namn dyker ständigt upp i filosofiska sammanhang.

Descartes. Han tänkte, alltså fanns han.