Intro

I den här, och alla mina andra kurser, använder jag mig av en kursblogg. Det innebär flera fördelar. Jag kan uppdatera texterna kontinuerligt utifrån nya rön och mina egna ökande kunskaper från fortbildning och litteratur. Alla texterna är hela tiden tillgängliga på nätet, ingen inloggning eller liknande krävs, vilket exempelvis innebär att du som elev kan läsa på inför lektioner och examinationer på din telefon. Nedan följer några förklaringar, råd och tips kring hur du kan använda kursbloggen på bästa sätt.

Orientering

Bloggen är uppbyggd precis som en bok, med olika kapitel. Texten du läser nu står alltid högst upp, så att man skall få denna info direkt, men övriga texter är placerade i kronologisk ordning, alltså utifrån det datum jag lade in den. För att hitta, kolla under spalten ”Bloggarkiv” till höger (oftast under någon sorts reklam). Där står det flera årtal. Klicka på ett årtal, och månader kommer upp. Klicka på en månad och flera blogginlägg kommer upp. Ju tidigare blogginlägg, desto tidigare i kursen. Enkelt.

Länkar

Här och där i texterna är blåmarkerade länkar inlagda. Dessa leder till fördjupningsmöjligheter (texter, TV-program och liknande), men också till rent trams. Ibland måste även filosofi tillåtas vara kul. Dock, då jag länkar till klipp från exempelvis Hollywoodfilmer, är chansen stor att filmbolagen tar bort dessa klipp från Youtube. Jag försöker uppdatera så ofta som möjligt, men ibland är klippen borttagna. Sorry.

Anteckningar

Mycket av det jag går igenom på lektionerna står i bloggen, men naturligtvis inte allt. Frågor och idéer gör att lektioner kan ta sig andra riktningar, och då är det bra att anteckna (vilket ni bör göra oavsett, i alla ämnen). Ett bra sätt är att kopiera aktuell bloggtext, lägg in som ett nytt worddokument och anteckna på detta. Då får du med även sådant som kanske inte står på bloggen, och det kan vara värdefullt.

Källor

Man skall alltid vara källkritisk, även i detta fall. Informationen i texterna hämtas i facklitteratur och från universitetsföreläsningar. I vissa inlägg lämnar jag tips på litteratur och annat som kan vara kul att ta del av om man blir speciellt intresserad av just det inläggets tema. Som små boktips, typ.

Andra användare

Information wants to be free (cyberpunk!), så därför är mina kursbloggar helt öppna och tillgängliga för alla. Om du är lärare eller elev (som inte läser min kurs) och använder dig av någon av mina bloggar, hör gärna av dig för konstruktiv kritik, jag försöker hela tiden förbättra inläggen.

Jag hoppas denna korta information gör det tydligt hur man kan arbeta med denna blogg som utgångspunkt, har du frågor hör av dig så snart som möjligt så skall jag försöka svara så utförligt som möjligt.

Have fun!

Värdefilosofi III

Lycka

Efter dessa olika exempel på olika idéer om etik och moral, bör utan tvekan begreppet lycka diskuteras, då detta är centralt inom dessa läror. Begreppet lycka har sysselsatt en hel del filosofer, vilkas idéer på många vis kan vara ett första steg att förstå begreppet och dess innebörd.

På många vis utgör lyckan en måttstock för våra liv och deras kvalitet. Ett liv med mycket lycka anses vara ett gott liv, ett utan lycka mindre så. Bentham menade att lyckan var identisk med lusten, och att den kunde mätas och sättas in i en graderande skala. Han uttydde olika egenskaper i lustupplevelsen, och menade att dessa kunde vägas mot varandra:

Intensitet eller styrka

Varaktighet

Säkerhet (Hellre säker lust än osäker, om övriga faktorer är lika.)

Produktivitet (De lustupplevelser som kan leda till nya sådana är givetvis att föredra.)

Renhet (Ren lust är bättre än lust blandad med olust.)

Givetvis kan dessa kriterier vara svåra att omsätta i praktiken (Känns som en av de vanligaste meningarna i filosofin…).

Mill, å sin sida, menade att andliga lyckoupplevelser var bättre än sinnliga. Detta innebar att han inte trodde på en kvantitativ jämförelse av lyckan, utan föredrog att kvalitativt värdera denna, vilket, kanske inte förvånande, innebar att han på alla vis föredrog kulturell eller intellektuell verksamhet mot exempelvis god mat eller bra sex. Om någon hade hävdat att denne hellre kände sinnlig lycka än andlig, menade Mill att detta berodde på att personen i fråga inte var mogen för andlig lycka…

Vad ger mest lycka? Lösa mattetal eller lasagne, Holst ”Planetsvit” eller praktfylla? Upp till diskussion skulle jag tro…

Oavsett ovannämnda problematik, de flesta kan ganska snabbt räkna upp ett antal tillstånd vilka kan bedömas vara universellt lyckliga respektive olyckliga. Svält, sjukdom och allmän misär bör anses vara olycka, på samma vis som god hälsa, god ekonomi och trygghet är lycka. Detta konstaterande har medfört att flera tänkare, dels inom filosofin men även inom psykologin, hellre vill tala om tillfredsställelsen av behov och intressen snarare än lycka och lust. De menar dock att man inte får vara alltför kategorisk i denna mening, då det faktiskt förekommer behov vilka är direkt skadliga, exempelvis bruket av olika narkotiska preparat: Behovet tillfredsställs visserligen kortsiktigt efter själva intagandet, men det leder i långa loppet till större olust snarare än lust. Det är nämligen farligt att knarka, för den som inte visste det. Flera av dessa tänkare, med amerikanen A.H. Maslow (1908-1970) i spetsen, Menar att man inte kan få ett behov tillfredsställt förrän man har tillgodosett några grundläggande behov. Maslow beskrev detta genom en ”behovspyramid” eller en ”behovstrappa”:

Grunden ligger i de sinnliga livsbehoven, det vill säga mat, dryck, värme och liknande. Dessa måste tillfredsställas innan man kan tillfredsställa sitt behov av trygghet. Vidare måste trygghetsbehovet vara tillgodosett innan man kan uppfylla kärleksbehovet och så vidare. Maslow kritiserades ofta för ordningsföljden i sin pyramid, en kritik som kanske är berättigad. Se till exempel trygghetsexperimenten gjorda på apungar…

Estetik

Uttalanden som ”det här är en bra låt” eller ”vacker tavla” är estetiska uttalanden. Estetik (från grekiskans aisthesis, ungefär sinneskunskap) behandlar frågor vilka berör skönhet, upplevelser av något på ett inte främst förnuftigt plan, erfarenheten av något utifrån en värdering baserad på främst känslor. På många vis vålla estetiken problem, då den ger upphov till frågor vars svar i regel är helt subjektiva. Vad är konst? Vad skiljer konst från hantverk eller vetenskap? Kan en avhandling i ekonomisk historia vara estetisk? Kan en teflonpanna vara det? Dessa och liknande frågor kan besvaras med både ja och nej, beroende på vilken inställning till estetik den som svarar har. Dock, några försök har gjorts för att bringa ordning i det estetiska tumultet. En idé är att verk, företeelser eller fenomen vilka inbjuder till en estetisk attityd har ett estetiskt värde. Denna estetiska attityd innebär att man, då man erfar vad det nu må vara, så att säga ”stannar upp” i betraktelsen eller upplevelsen, men utan att tänka på vad det nu må varas praktiska eller vetenskapliga möjligheter. Om man upplever ett landskap, helt utan att tänka på vad man kan odla där, eller var man lämpligast bygger hus, kan man säga att man antagit en estetisk attityd och att landskapet ger en estetisk upplevelse.

Samtidigt får vi inte glömma att då visserligen estetik ofta handlar om skönhet, är det sistnämnda ett synnerligen subjektivt begrepp. Detta kan vara knepigt nog i sig, men dessutom talar estetiker gärna om en serie modifikationer av begreppet, för att ytterligare trassla till det (eller reda ut det). Modifikationerna kallas ibland ”stämningstyper”, och kan exemplifieras på följande vis: En antik grekisk staty, harmonisk och måttfull, anses vara klassisk skönhet. Ett mullrande vulkanutbrott, med glödande lava och brinnande gaser, kan klassas som storslagen skönhet. Andra estetiska modifikationer är ”det komiska”, ”det tragiska” och ”det sublima”, för att ge några exempel. Samtidigt, i och med att konst och smak hela tiden bryter ny mark, ökas antalet modifikationer.

Vissa estetiker, formalisterna, menar att skönheten bara sitter i verkets form, alltså komposition, utförande etcetera, snarare än i innehållet, vilket de anser vara estetiskt oväsentligt. De flesta delar inte formalisternas uppfattning.

Fundera kring:

Vad är skönhet?

Vad påverkar uppfattning om skönhet?

Värdefilosofi II

 Olika varianter av teleologisk etik

Det avgörande kriteriet enligt den teleologiska etikens morallära är som tidigare nämnt effekten av en handling, snarare än handlingen i sig. Effekten reflekterar ett eventuellt värde på handlingen, vilket i detta kan avgöra om handlingen kan anses rätt eller orätt. Att bedöma gjordes vidare som bekant genom att avväga de effekter en viss handling har gentemot effekten av alternativa handlingar. Om den aktuella handlingen resulterar i ett överskott positiva faktorer, lika stort eller större än eventuella alternativa handlingar, kan den bedömas vara rätt. Detta är en ytterst generell regel, och kan naturligtvis ofta kräva en hel del eftertanke och beräkning, vilket det inte alltid finns utrymme för. Samtidigt kan de olika resultaten, effekterna, i sig sällan kallas moraliskt eller etiskt rätta. De kräver en aktiv handling för att kunna uppnå en positiv värdeladdning. Enligt en person som lever efter teleologisk etik och dess moralläror, är till exempel kunskap och rikedom i sig knappast positiva, utan de måste vara resultatet av handlingar vilka strävar mot dessa egenskaper.

Teleologisk etik är en tämligen bred inriktning, och naturligtvis har flera olika varianter dykt upp. Nedan följer några av de kanske mest avgörande. Observera att dessa redogörs för ur ett västerländskt nutida perspektiv, om inte annat redovisas, vilket givetvis påverkar…

Egoism:

Den etiska egoismen innebär att en handling är god om den syftar till att öka den som utför handlingens värdetillgångar. Detta behöver inte nödvändigtvis innebära materiella sådana, utan kan givetvis innefatta till exempel kunskap eller socialt kapital. Viktigt är att komma ihåg att etisk egoism inte bör förväxlas med vardagsbetydelsen av begreppet. Användandet av ordet egoism innebär oftast något negativt (se dock ungmoderaternas kampanj för några år sedan), det kan till och med användas nästan som skällsord eller förolämpning. Den etiska egoismen är fullt möjlig i samklang med hänsyn, generositet och liknande. Dock, även de till det yttre mest osjälviska handlingarna, har ett bakomliggande egoistiskt syfte. Tillfredsställelsen av allmän lycka upplevs som bekant endast av en själv, som egoistisk individ tjänar man själv på en kollektiv lycka, i jämförelse med ett ojämnt samhälle rent lyckomässigt. Föga förvånande finns det åtskilliga politiska och religiösa tillämpningar av etisk egoism.

Universalism:

Den etiska universalismen är vid en första anblick diametralt olik egoismen, i det faktum att universalismen menar att den goda handlingens mål är att så många som möjligt får ta del av resultatet. Bortsett från denna skillnad, den yttre regeln rörande individen respektive kollektivet, är egoismen och universalismen väldigt likartade, speciellt i sitt mål, där de är i princip identiska. Även universalismen har sina religiösa och politiska representanter.

Epikurism:

Denna filosofiska skola grundades av greken Epikuros (341-270 f Kr.), och utmärks genom en stark strävan efter att uppnå absolut lycka, eller, enligt många, snarare en strävan att undvika olycka. Epikuréerna brukar ofta felaktigt beskrivas som livsnjutare, hedonister (hedonism är en annan riktning, där lust och njutning är centrala krafter) med en kärlek till frosseri och liknande. Denna bild är tämligen fördomsfull, och knappast rättvis mot den lära Epikuros lade grunden till. Epikuros drog en tydlig gräns mellan njutning och lycka. Han menade visserligen inte att njutning var något negativt, men njutning var knappast en förutsättning för lycka. Snarare, menade han, låg den sanna lyckan i ett tillstånd helt befriat från oro, ett helt lugnt sinne (”ataraxi”). Som epikuré strävar man efter att befria sig från begär, men framförallt från fruktan. Epikuros menade att en stor del av den fruktan vi känner är onödig och omotiverad, till exempel fruktan för döden. Han menade att döden bara är ett tillstånd då alla förnimmelser slocknar, och därmed knappast är något att oroa sig över. En mer väsentlig fruktan såg Epikuros i andra människor, eller snarare deras olika kämpande viljor. Denna viljornas kamp ger alltför ofta resultatet besvikelse och ängslan. För att undvika bör man, enligt Epikuros, undvika kontakt med främmande människor, och bara umgås med de man helt kan lita på, helst på en avskild plats där man inte blir störd av andra.

Aristoteles självförverkligande:

Aristoteles var en man med många filosofiska järn i elden, och naturligtvis funderade han en hel del kring etik och moral. Han såg det mänskliga förnuftet som ett verktyg till rätt handlande och tänkande. Den högsta handlingen var naturligtvis att utnyttja förnuftet på rätt vis, det vill säga vetenskapligt tänkande. Detta var visserligen bra, men vissa praktiska aktiviteter måste få förekomma, annars blir det svårt att överleva. Aristoteles menade att dessa aktiviteter skulle styras av olika dygder, vilka i sin tur var präglade av den rätta mellanvägen mellan ytterligheter. Aristoteles exemplifierade detta med att frikostighet, vilket han bedömde som moraliskt rätt och etiskt i sin handling, var en medelväg mellan slösaktighet och girighet. Måttfullhet, även det moraliskt eftersträvansvärt, var en mitt mellan askes och frosseri. Genom ett liv efter dessa principer, förverkligar människan den för henne unika egenskap, det vill säga förnuftet, den mänskliga intelligensen och förmågan att resonera.

Utilismen:

Utilismen, eller utilitarismen, uppstod i England, och förespråkades under 1800-talet starkast av Jeremy Bentham (1748-1832) och Stuart Mill (1806-1873). Bägge dessa menade att man skulle sträva efter största möjliga lycka för största möjliga antal. Bentham menade att om en handling gynnade kollektivet, främjade den även individen som utförde den. Mill menade å sin sida att man inte skulle tänka så, utan osjälviskt handla efter vad som gynnade kollektivet i första hand. Känns dessa idéer igen? Snegla uppåt i texten, och finn att Bentham var utpräglad etisk egoist, medan Mill var universalist i högsta grad. Inget nytt under solen med andra ord.

Deontologisk etik

Den deontologiska etiken då, är den helt i avsaknad av tänkare, är den så rigid som den verkar? Naturligtvis är svaret ”NEJ”, konstigt hade det väl varit annars. Även den deontologiska etiken har framfött moralläror, om än kanske inte lika många som den teleologiska. Nedan följer exempel på deontologiska läror:

Stoicismen:

Ungefär samtidigt som Epikuros levde utvecklade en annan grek, Zenon, en lära som ofta anses vara den raka motsatsen till epikurismen. Hans idéer kom att bli kända somstoicismen, efter ”stoa poikile”, den pelargång där han oftast uppehöll sig och undervisade. Zenon och hans följeslagare var stränga deontologer. De såg inte handlingens verkningar som det avgörande i en etisk bedömning, och de menade att man inte skylle agera med lycka som riktmärke, utan endast följa bud ålagda individen av plikt.Följer man hela tiden sin plikt, och den allena, finner man som individ den absolut högsta tillfredsställelsen.. Vilka plikter skall man som stoiker då följa? Zenon menade att man skulle följa de lagar vilka världsförnuftet, det vill säga naturen, dikterat. Följer man naturen och förnuftet är man fri från olika begär och annat störande. Sann vishet finns i oberoendet, varvid alla former av framgångar eller njutningar är att betraktas med likgiltighet, man skall inte låta dessa beröra en. Stoikerna kännetecknas därmed av ett orubbligt, och ofta omskrivet och faktiskt ryktbart, lugn.

Man kan ana en likhet mellan stoikerna och epikuréerna, i det att de bägge strävar efter ett själsligt lugn och oberoende. Skillnaden ligger i det att epikuréerna försökte undfly de störande momenten och känslorna genom att dra sig undan, medan stoikerna snarare sökte upp dessa för att inför dem öva sin orubblighet och sitt lugn. Allt otäckt är för stoikern likgiltigt, så hen behöver inte undvika det hotande. Om det stoiska lugnet, som det kom att kallas, finns det åtskilliga sedelärande berättelser och anekdoter, vilka i regel visar hur oerhört oberörda stoikerna var då de utsattes för alla tänkvärda plågor. Intressant är att stoicismen i hög grad kommit att påverka morden juridik och modernt rättsväsende, detta då stoikerna åberopade naturrätten. Denna stoiska åsikt innebär att alla människor har ett egenvärde och att detta värde är lika för alla. Rent praktiskt tog sig denna åsikt exempelvis uttryck i stoikernas aktiva motstånd mot slaveriet, något som kanske inte alltid var så populärt i Grekland eller Rom, som ju bägge var slavekonomier i hög grad. Stoikernas orubblighet medförde också att de var högt ansedda som domare i tvister, då de ansågs oberörbara av mutor, hot och andra försök till att påverka beslut och rättsliga utfall.

Kant:

Även under modern tid har deontologiska läror framlagts, den viktigaste av den ständigt återkommande Immanuel Kant (1724-1804). Kant menade, i denna fråga, att man skulle söka den gemensamma grundregeln, vilken väger tyngre än alla andra regler. Han kallade denna regel ”det kategoriska imperativet”. Att han kallar det kategoriskt innebär att det gäller oavsett, det motiveras inte av ett syfte eller liknande. Dock, Kant var ingen dogmatiker i sig, hans kategoriska imperativ var utformat så att dess regel innebar ett gynnsamt förhållande i alla situationer, dessutom omformulerade han den vid ett flertal tillfällen, så att den skulle fungera i alla avseenden. Den regel Kant menade var allmängiltig och till för att följas lyder ”Handla alltid efter den regel du skulle vilja var allmän lag.” Med andra ord, handla alltid som du vill att alla andra skall handla. För den religiöst bevandrade kan i denna regel ses tydliga paralleller till kristna levnadsbud. Kant menar att om man följer denna regel, blir onda och orätta handlingar motsägande. Exempel: En person stjäl en limpa bröd för att han är hungrig. Om stöld blev allmän lag skulle hela samhället onekligen kollapsa, då rätten till ägodelar skulle upphöra (en mycket intressant tanke i och för sig, mer om den senare). Om det blev allmän lag att det var OK att ljuga skulle man aldrig kunna lita på någon, hela begreppet sanning skulle upphöra att vara relevant, och så vidare. Samtidigt som denna regel på ett teoretiskt plan är fullt accepterbar, är den det knappast i realiteten. Även Kant kunde se att vissa brott mot den kunde vara nödvändiga, inte minst i en etisk kontext. Han omformulerade senare det kategoriska imperativet till ”Handla alltid så, att du behandlar alla människor inte bara som medel utan också som ändamål.” Kant närmar sig här stoikernas människovärdesprincip, och påpekade själv likheten med kristendomens så kallade gyllene regel, ”gör mot andra som du själv vill bli behandlad.”