Värdefilosofi I

När vi beskriver vår omvärld gör vi detta genom olika satser. Dessa satser kan vara antingen informativa (”Ambient framställs oftast på elektronisk väg.”), eller expressiva (”Ambient är så jävla bra.”), det vill säga antingen komma med ren information, eller med en värdering. Informativa satser, utsagor, kan vara antingen sanna eller falska. Värderingar, å andra sidan, ger uttryck för känslor, och kan därför vara svåra att sortera in under sant eller falskt. Påpekas bör dock att det finns åtskilliga människor och grupperingar vilka menar att även värderingar faktiskt kan vara sanna eller falska. Knappast förvånande finner man ofta dessa åsikter inom religionerna. Oavsett vad som är rätt eller fel i detta problem om sant eller falskt, kan vi konstatera att värderingar alltid är positiva eller negativa, naturligtvis i olika grad. Antingen uppskattar man ambient eller så gör man det inte, mer eller mindre. Helt neutral kan man inte vara, utom om ett fenomen är närmast okänt. Om jag hade frågat min mamma vad hon tycker om kristen vokalhouse, hade hon nog inte haft någon uppfattning, helt enkelt just därför att hon inte vet vad det är. Fast hon hade nog reagerat negativt på ordet kristen, så den lilla informationen hade räckt till en negativ värdering. Detta var kanske ett dåligt exempel, men poängen hoppas jag är uppenbar.

Naturligtvis kan värderingar innehålla information. Om jag på frågan ”Hur är din nya Globalkniv?” svarar ”Den är bra.” innefattar detta svar i regel en mängd positiva attribut för en kökskniv, vass egg, välbalanserad och liknande. Om den som frågar är bekant med knivar förstår denne troligen detta genom min positiva värdering. Om jag däremot inte svarat att den är bra, utan bara berättat att kniven är vass, tillverkad av kolstål och väger 400 gram, så har jag visserligen kommit med mycket information, men fortfarande ingen värdering. Jag måste tillägga ”…vilket ju är bra.” till uppräkningen av attribut, för att få denna sats värderande.

Utan tvekan kan flera värderande satser bygga just på praktiska värden. Andra praktiska värderingar är exempelvis ”Gräsklipparen är effektiv.”, ”Eleven är noggrann .” och liknande. Andra värderingar inbegriper sinnliga uppfattningar ”Cigarettrök luktar illa.” eller ”Sushi smakar gott.”, alltså knutna till vad vi uppfattar och värderar med våra sinnen. Vidare finns det estetiska värderingar, av modellen ”Vilket vackert berg.” eller ”Snygg tjej.”, inte sällan förekommande i konstnärliga sammanhang.

Moral och etik

Värderingar används också inom etiska och moraliska sammanhang. Man kan bedöma en människas handlande som rätt eller orätt, eller människan i sig som god eller ond, för att exemplifiera. Ibland används estetiska värderingar i etiska värderingssammanhang, ”USA agerade fult i Vietnam” eller liknande.

Orden moral och etik är flitigt förekommande i vårt samhälle, och används på många vis som synonymer. Vi menar i princip samma sak när vi säger att en person har en hög moral eller hög etik, vilket till vardags fungerar utan problem, men skall man tränga djupare in i dessa begrepp och deras innebörd kan man skönja vissa skillnader, vilka förhoppningsvis kommer att skönjas så småningom.

Rent etymologiskt kommer orden av det grekiska ethos, samt av det latinska mos, två ord vilka bägge betyder ungefär sed.

Moral

Ordet moral innebar i sitt ursprung de i ett samhälle allmänt accepterade regler för mänskligt handlande. I dagsläget har ordets betydelse förskjutits en smula, då det främst åsyftar hur en människa bör agera i olika situationer, mätt på en skala vilken sträcker sig mellan rätt och orätt, gott och ont. Människans beteende placeras på denna skala, varvid hon själv förhoppningsvis, men även andra, kan bedöma om personens moral är hög eller låg. Det kan alltså märkas en glidning från den i ursprunget kollektiva moralen mot en mer individualiserad moral. Rättesnöret och hur man följer detta kan skilja sig från allmänheten, och bedöms oftare rent individuellt.

Då vi till vardags uttalar oss om moral menar vi oftast traditionell eller konventionell moral, det vill säga en ofta allmänt accepterad moral, en grundläggande, kollektiv känsla för rätt och fel. Detta innebär att de människor vilka vill bryta mot traditioner och konventioner ofta ger ordet moral en negativ värdeladdning. Detta är inte helt rättvist, utan visar främst att dessa individer väljer att behandla ordet i en mycket snäv bemärkelse, oftast helt baserad på ordets ursprungliga betydelse. Då moral numera lika mycket betyder varje enskild människas uppfattning om hur man bör agera, kan man därmed konstatera att även antitraditionalisten leds av moraliska bud, även om dessa kanske skiljer sig från den stora majoritetens. Således har alla människor en viss, individuell moral, vilken oftast ter sig ganska lik de andras, men detta är inte ett måste. Ingen människa kan leva utan någon form av moral och fortfarande kunna göra anspråk på mänsklighet, han eller hon tangerar då gränsen in i det djuriska. Eller…?

Etik

Etik kan ibland beskrivas som morallära, eller kunskapen om moraliska tankebanor. Om moral är praktiken, är etik teorin. Etik är en del av filosofin som funnits i princip lika länge som filosofin själv, föga förvånande då just tankar kring rätt och fel utan tvekan upptagit stor tankeenergi, då som nu. Intressant i detta är att genom att studera olika filosofers diskussioner kring etik, kan vi också få en uppfattning om vad som betraktades som rätt respektive fel under olika historiska perioder. I dessa studier är den etik man fokuserar på oftast av en normativ karaktär, det vill säga med allmänna och praktiska betydelser. När en person funderar över moraliska frågor, börjar han i och med detta också att filosofera kring moral, och bedriver då också normativ etik. Den normativa etiken söker efter de grundläggande principerna bakom olika moralläror, vilket värde dessa har och varför det är fruktbart att dessa följs. I detta kan den normativa etiken sägas ha en preskriptiv funktion, det vill säga den försöker föreskriva vad som är rätt eller orätt. Den normativa etiken kan i sin tur delas upp i två olika grenar, vilka beskrivs nedan.

Teleologisk etik

Teleologisk etik kan också kallas ändamåls- eller effektetik (grek. Telos, betyder ändamål). Den teleologiska etiken menar att en handling är god eller ond beroende på dess resultat, alltså handlingens ändamål. Handlingen för ett gott ändamål är bara ett medel för detta resultat, som i sin tur avgör handlingens etiska värde. Detta kan naturligtvis vara svårt att avgöra, om exempelvis en handling har resultatet kunskap, makt eller självinsikt. Dessa resultat är i sig icke-moraliska, alltså de saknar laddning i sig, vilket gör att teleologetikern måste motivera handlingen och resultatet. Denna motivering görs till exempel genom att svara på olika frågor, till exempel vilket eller vilka av dessa icke-moraliska resultat som skall uppnås av handlingen, och även vem som skall gynnas av dessa värden. Är det rent egoistiska handlingar, eller skall de gynna större grupper, kanske hela mänskligheten? Naturligtvis kan resultatet av en handling vara både av godo och av ondo, varför den teleologiska etiken menar att man då tveksamhet råder måste väga ont mot gott. En handlig är rätt, då den resulterar i ett minst lika stort överskott av gott över ont som något existerande alternativ. Man får alltså väga de goda mot de onda resultaten och jämföra med andra handelsalternativ. Utan tvekan kan denna etiska modell ifrågasättas, kan olika handlingar resultera i motsatt värdeladdning och hur väger man dessa? Ge exempel!

Deontologisk etik

Deontologetikerna är betydligt mindre öppna för diskussion och eftertänksamhet. Här råder inga betänkligheter, då en handlings moraliska värdeladdning är helt oberoende av dess resultat. Är en handling i sig omoralisk, är den det oavsett. Basta!

Som synes är det den teleologiska etiken som är den intressanta, då den inte är lika dogmatisk och rigid som den deontologiska etiken (min egen värdering, fritt fram att kritisera eller diskutera), och det är den teleologiska etiken som i sin tur fött inspiration till olika vidareutvecklingar eller konkretiseringar, olika moralläror. Om dessa skall vi tala om nästa lektion.

Ibland är det lättare att välja...

Övning i filosofi: Moral och etik

Denna övning går ut på att var och en väljer ett ämne, en fråga av moralisk eller etisk typ (se lista nedan). Denna fråga skall vara utgångspunkten kring ett större arbete uppdelat i tre delar: Först skall varje fråga eller problem redogöras för i form av en skriven uppsats. I denna skall problemets historiska bakgrund redovisas, nuvarande ställningstaganden pro och contra problemet skall redovisas, samt en individuell tolkning och diskussion, och kanske också, vem vet, en lösning redovisas. I uppsatsen skall även framgå olika filosofiska vinklingar av ämnet, vilka bör kunna hittas i terminens undervisning. Exempel på detta kan vara argumentationsteoretiska bedömningar av olika ställningstaganden, verklighetsfilosofiska ställningstaganden och liknande. Detta skall skrivas ned, omfånget får naturligtvis variera beroende på ämne, men ett minimum på tre sidor (Times New Roman, 12 punkter, 1,5 radavstånd) bör kunna förväntas. Det skrivna skall lämnas till mig, men också ligga till grund för uppgift två. Denna är en muntlig redovisning inför gruppen kring det valda ämnet, varefter följer uppgift tre: Redovisaren skall hålla i och fungera som moderator i en öppen diskussion kring ämnet.

Förslag på ämnen:

Abort

Dödsstraff Djurförsök

Skönhetsoperationer Pälsindustrin

Jakt Homosexualitet

Otrohet Friskolor

Kriminalvård Miljöförstöring

Genetik Drogpolitik

Invandring U-hjälp

Yttrandefrihet Medicin

Religionsfrihet Kapitalism

Fildelning Rättvisesystemet

Pornografi Prostitution

Vapenexport Religion

Könsroller Kroppsmodifiering

Vegetarianism/veganism Adoption

Censur Sociala tabun

Med flera… Om någon kommer på något eget är detta naturligtvis av stort intresse.

Språkfilosofi avslutning

Det är i språket inte ovanligt med flertydighet, det vill säga ord vilka har fler än en betydelse. Detta kan givetvis orsaka mer eller mindre allvarliga förståelseproblem, men flertydligheten har också en viktig funktion i språket, inte minst bland olika språkliga konstarter som poesi eller komedi. I vardagsspråket använder vi flertydliga ord ofta, kanske oftare än vi reflekterar över (se tidigare lektioners genomgång av synonymer, homonymer och homografer). Vi blir dock sällan förvillade av dessa, utan förstår ordets innebörd utan tvekan. Detta då vi känner den situation ordet figurerar, eller varför inte även sändarens referensram i kombination med den förra. Samtidigt är det viktigt, ur en språklig synpunkt, att känna till flertydlighetsproblemet och i vissa fall vara vaksam. Ett par exempel:

”Alla människor har lika värde”

”Vi hjälptes alla åt att baka lussekatter”

Vari ligger flertydligheten i dessa två meningar? Naturligtvis kan inte alla människor hjälpas åt att baka lussekatter, hur trevligt det än må ha varit. Ordet ”alla” får i dessa två sammanhang helt olika betydelser, en refererande till mänskligheten som kollektiv, en refererande till ett begränsat antal vilka under en begränsad tidsrymd bakar lussekatter. De eventuella problem flertydliga ord orsakar är oavsett färre än de problem vilka skulle uppstå om vi helt undvek dessa. Vårt språk skulle snabbt kräva ett stort antal nya ord, en möda betydligt större än eventuella missförstånd rörande de vi har.

Speciellt svåra flertydliga ord är de vi kan kalla ”stora”, det vill säga starkt känslo- eller värdeladdade ord. Frihet, demokrati och rättvisa är alla typiska exempel på dessa. Deras innebörd kan skilja sig avsevärt från person till person, det som för den ene är rättvisa kan vara djup orättvisa hos den andre. I dessa sammanhang är det mycket mer fruktbart att i stället för att diskutera vem som använder ordet rätt, konstatera att ordet blivit flertydligt och därmed fokusera sig på sakfrågorna i stället. Flera ord vilka betydde en viss sak för femtio år sedan, har genomgått en betydelseförskjutning, och betyder något annat i dag.

Samtidigt kan det naturligtvis förekomma att två diskuterande människor anser sig vara helt oense, men är i själva verket hyfsat överens. De använder givetvis olika ord och begrepp, men är i grund och botten eniga, om än omedvetet. Inte minst i politiska sammanhang är detta förekommande, samt i vissa estetiska diskussioner.

För att undvika missförstånd rörande ”stora” ord, bör man definiera dem ytterligare. Ord som rättvisa, frihet och demokrati kan förtydligas genom att man besvarar utfyllnadsfrågor, som till exempel ”för vem?” eller ”för vad?”. Begrepp vilka kräver en eller flera förklarande utfyllnad kallas ibland för elliptiska begrepp. Dessa begrepp är i en diskussion ofta förrädiska, då de är så starkt värdeladdade att de ofta undgår en kritisk granskning. Att ställa utfyllnadsfrågor är ett bra sätt att undvika denna fälla.

Ytterligare en fälla att hålla utkik efter i en debatt är vaghet. Detta grepp kan lätt användas på ett auktoritärt vis, för att orättfärdigt slå undan fötterna på en debattmotståndare. Viktigt är att skilja mellan vaga begrepp och obestämda begrepp. Obestämda innefattar exempelvis en, ett, någon, någonstans och liknande. Obestämda begrepp kan lätt bli bestämda, ofta genom att lägga till ett egennamn (en pojke blir en pojke, Erik). Ett vagt begrepp däremot är inte lika lätt att handskas med. Hos de vaga begreppen finns det ett brett obestämt gränsområde, där orden kan användas med bara stor tveksamhet. Var går till exempel gränsen mellan flera och några, mellan skog och dunge eller mellan andra liknande exempel som jag helt enkelt inte kommer på nu. Vaghetsord förekommer i sammanhang då olika gradhetsmotsatser existerar, det vill säga ytterligheter och allt dem emellan. Jämförelse kan i dessa fall vara avgörande. En gymnasieelev i tredje ring är mycket gammal i jämförelse med en gymnasieelev i första ring. Samtidigt är de inte speciellt gamla i jämförelse med sina lärare. Alltså är gammal ett vagt ord, vilket behöver jämförelse för att få en tydlig innebörd. Observera gärna hur vaghet flitigt utnyttjas i politiska debatter…

Demokrati introduceras bäst genom massiva bombmattor.

Mycket mer kan sägas om språk och språkfilosofi, men vi lämnar det i och med detta, för att gå över på något minst lika spännande: Värde, etik, lycka, moral och estetik…